rebeccaelinkarlsson.blogg.se

Livet. Så jävla svårt. Motgångar, medgångar, glädje, sorg, skratt och tårar. Det är så livet ska vara, man ska kämpa för sina mål och inte alltid må 100% bra, men när man mår dåligt för ofta, vad blir det då? 

När nätterna går över till helt sömnlösa med ångest, tårar och tankar som man inte kan förklara eller ens förstå själv, mardrömmar som gör att man vaknar i panik och bara skriker rakt ut. 

Man ber om hjälp, kommer på lösningar och försöker, men ingen lyssnar? Ingen sträcker ut en hjälpande hand och säger, du klarar det här om du gör såhär, ingen kommer stå bredvid hela tiden och heja på dig, ingen kommer höra dina desperat skrikande rop på hjälp. Du gör allt för att inte sjunka mot den där botten, men du klarar inte av att simma ensam i panik.. 

Du försöker intala dig själv att du klarar det, att du är bra, att du är positiv, men det brister i tårar, det går inte.. Den där jävla ångesten över att du inte lyssnade på lektionen som du har prov på nästa vecka sköljer över dig, varför lyssnade du inte? Jo, du koncentrerade dig för mycket på att se glad ut och inte börja gråta i skolan för att du mår så jävla dåligt, du vill inte att någon ska se dig brista.. 

Allt blir som en ond cirkel, som bara blir värre och intensivare. Man tänker och försöker, ber om hjälp men ändå slutat allt i tårar och ångest.. Ytterligare en sömnlös natt