rebeccaelinkarlsson.blogg.se

Jag har motivationen och jag har viljan, viljan och motivationen att må bra, att vara lycklig, att nå mina mål, att sköta skola, hem och träning men samtidigt så kickar psyket in, säger stopp och vill inte. Jag måste bearbeta för att kunna gå vidare, för att funka. Men att bearbeta, vågar jag det? Vågar jag lämna min trygga zon? Jag måste öppna mig, jag måste ta tag i dessa jobbiga känslor och tankar som sitter ingnagna längst in i själen, så långt in att jag förnekar dem. Jag vill så mycket men detta stoppar mig, det är väl bara att beatbeta? Att gå igenom det där sjukt jobbiga och sedan är det över? Tyvärr är det inte så, det krävs så mycket tid, energi och mod att våga bearbeta. Att våga gräva i själen. 

 

Jag skulle kunna stänga av och bara köra, fixa bra betyg, ett snyggt hem och träna 3 gånger i veckan men på så sätt skulle jag gå in i väggen inom en kort tid och inte alls må bra och det skulle ta längre tid att reparera än att bearbeta nu. Jag står i valet och kvalet, så osäker och rädd. Frågar frågor som det inte finns några svar på. 

Jag vet inte vad jag vill och jag vet inte hur jag ska göra, jag försöker att ta den hjälp jag får, att utnyttja mina tillgångar, att be om hjälp, att våga säga "Jag mår skitdåligt", att våga gråta men jag vill ändå vara självständig, klara mig själv och vara vuxen även fast jag behöver vara liten, bli omhändertagen och få gråta i någons famn. 

 

Den tiden är tyvärr förbi och det gör allt så mycket svårare och jobbigare, jag har inte så mycket val, jag måste åka och jobba, gå i skolan och sköta mitt hem för det är ingen annan som kommer göra det åt mig. 
Jag ska bearbeta och må bra, en dag. Inte idag, imorgon eller nästa vecka, men kanske om 6 månader eller ett år? Jag längtar till dagen då jag kan säga "Jag mår bra" och även mena det påriktigt också, inte bara på utsidan. 

 

Nu väntar städ-maraton, har varit en fartfylld helg!