rebeccaelinkarlsson.blogg.se

Sitter i skolan och försöker koncentrera mig, försöker göra min uppgift som inte ens är svår men tankarna flyger iväg på annat och ångesten kickar in. Jag tänker på hur mycket efter jag ligger i skolan och hur många uppgifter jag behöver göra, men min hjärna kan inte ta in ny information, den kan inte koncentrera sig på någon helt ointressant när det finns 1000 andra viktiga saker att tänka på. 
Jag försöker att gå till skolan varje dag, men att ta sig upp ur sängen är en kamp, jag vill ligga kvar under mitt varma trygga täcke, stänga av telefonen och bara försvinna in i sömnens värld. Där berhöver jag inte tänka, jag har inga måsten och jag behöver inte se verkligheten. När jag väl är i skolan så är det väldigt sällan jag gör något, koncentrationen är svår att hitta och tankarna finns alltid på andra saker.

 

Ångesten över att jag inte gör något är alltid 100% men att göra något går inte, min hjärna är låst, jag kan inte ens fundera på att ta in ny information för min hjärna kan inte det. Hjärnan orkar inte, den lever på en annan planet långt ifrån mig. Jag vill klara det här, jag vill plugga och visa mina ambitioner men det går inte, att sitta och lyssna eller läsa något går, men den flyger bara förbi, det är inget som fastnar. Jag vet inte hur jag ska hitta motivationen eller vad jag ska göra för att kunna ta in information eller få saker gjorda. 

 

Jag tittar mig om i klassen och ser allas koncentrerade blickar i skärmarna, smattrande tangenter och inser att dem förstår och får den lätta uppgiften gjord, dem kommer lämna in när de ska mendan jag kommer sitta här hela lektionen med ångest över att jag inte kan koncentrera mig och få uppgiften gjord. Jag vill också kunna göra det dem gör, kunna koncentrera mig och lämna in mina uppgifter, men hjärnan säger stopp, det går inte. 

 

Jag känner mig som en levande död, min kropp lever och är med men min hjärna står stilla och kan inte ta in vad som händer runt om. Är jag en levande död?