rebeccaelinkarlsson.blogg.se

Hej! 

Vääääldigt länge sen jag skrev något, jag vet. Men har tänkt att bli bättre och skriva om typ 2-3 teman i veckan och då behöver jag även hjälp att komma på team/ämnen att skriva om. 

 

Nu tänkte jag i alla fall skriva om sömnlösa nätter, hur mycket det påverkar mig och hur jävla jobbigt det är. 
Jag har perioder då jag i princip kan sova hur mycket som helst (när jag är ledig) men när jag har mycket på schemat så kan jag vara uppe till 3-4 varje dag och gå upp vid 7. Det är inte hälsosamt eller bra för hjärnan att sova så lite men sanningen är att jag är en natt-människa, jag funkar bäst på natten, koncentrerar och leverar bäst kl 2-3 på nätterna. Det är oftast då jag pluggar, planerar och fixar med saker. Men det är inte varje natt som jag är kreativ, det är många nätter då jag sitter uppe med ångest, tankar och funderar över vad jag gör med mitt liv, vad jag har för mål och varför jag lever som jag gör. Det är otroligt många timmar med bara ångest och tårar, ångest över saker jag varit utsatt för, ångest för att jag inte sköter mig nu, för att jag inte gör det jag behöver. 

 

Jag sitter uppe så många nätter och bara tänker, tänker på så mycket olika saker i livet och reflekterar med mig själv. Många gånger kan det kännas onödigt att ha suttit uppe i 4-5 timmar och bara tänkt, men samtidigt tror jag att det handlar om att jag ska kunna bearbeta, kunna hitta motivationen och kontrollen över mitt liv. Samtidigt skulle jag behöva släppa kontrollen som också är en del av att kunna bearbeta det gamla. 

Många sömnlösa nätter de senaste månaderna beror på att jag inte bearbetat det gamla, det som plågar mig varje dag och som har lämnat djupa ärr inom mig. 

 

Idag är ytterligare en sämnlös natt, en natt då jag bara suttit uppe och tänk, men inte fårr något gjort.