rebeccaelinkarlsson.blogg.se

Jag bor själv, har inte speiciellt mycket kontakt med min familj och min bästa vän går inte kvar i min klass, detta gör att jag aldrig är saknad, saknad på ett sätt i vardagen. Det är skillnad. 

Det finns aldrig någon som väntar på mig, inte hemma, inte på jobbet, inte i skolan, aldrig. Jag skulle kunna försvinna utan att någon märkte det. Det tycker jag är läskigt att tänka på eftersom att man kan vara med om en olycka.
Jag både hatar och älskar att bo själv, det är kul/skönt för att man behöver ALDRIG anpassa sig efter någon annan, man sätter sina egna regler och man har sitt eget. Det dåliga är att man måste göra allt själv (handla, tvätta, städa, diska osv.), man har ingen som väntar på en, som säger godmorgon eller godnatt, ingen att diskutera saker med, ingen att prata igenom dagen med, ingen som tar hand om dig när du är sjuk. Det SUGER verkligen. 

 

Jag är en väldigt sällskapssjuk person och tycker det är jobbigt att vara ensam. Jag har bott själv i 14 månader nu, vissa dagar älskar jag det och andra hatar jag det. Men framförallt känner jag att jag inte tillhör någon. Hemma så finns det aldrig någon som kommer sakna mig eftersom att jag bor själv, på jobbet så är de flesta så självupptagna att de inte ens reflekterar över att man är borta och i skolan är dem vana att jag kommer och går som jag vill så det är inte ovanligt att jag inte är där.

 

Jag känner att jag inte tillhör någon på grund av det ovanstående, det finns aldrig någon som kommer sakna mig vart jag än ska, det är ingen som kommer fråga vad jag gör vaken 3 en torsdagnatt, för det är ingen som vet att jag är vaken. Det är ingen som kommer fråga när jag kommer hem eller när jag vill ha middag. 
Jag verkligen hatar denna känsla och den får mig förlora hopp om livet ännu mer. 

Sitter i skolan och försöker koncentrera mig, försöker göra min uppgift som inte ens är svår men tankarna flyger iväg på annat och ångesten kickar in. Jag tänker på hur mycket efter jag ligger i skolan och hur många uppgifter jag behöver göra, men min hjärna kan inte ta in ny information, den kan inte koncentrera sig på någon helt ointressant när det finns 1000 andra viktiga saker att tänka på. 
Jag försöker att gå till skolan varje dag, men att ta sig upp ur sängen är en kamp, jag vill ligga kvar under mitt varma trygga täcke, stänga av telefonen och bara försvinna in i sömnens värld. Där berhöver jag inte tänka, jag har inga måsten och jag behöver inte se verkligheten. När jag väl är i skolan så är det väldigt sällan jag gör något, koncentrationen är svår att hitta och tankarna finns alltid på andra saker.

 

Ångesten över att jag inte gör något är alltid 100% men att göra något går inte, min hjärna är låst, jag kan inte ens fundera på att ta in ny information för min hjärna kan inte det. Hjärnan orkar inte, den lever på en annan planet långt ifrån mig. Jag vill klara det här, jag vill plugga och visa mina ambitioner men det går inte, att sitta och lyssna eller läsa något går, men den flyger bara förbi, det är inget som fastnar. Jag vet inte hur jag ska hitta motivationen eller vad jag ska göra för att kunna ta in information eller få saker gjorda. 

 

Jag tittar mig om i klassen och ser allas koncentrerade blickar i skärmarna, smattrande tangenter och inser att dem förstår och får den lätta uppgiften gjord, dem kommer lämna in när de ska mendan jag kommer sitta här hela lektionen med ångest över att jag inte kan koncentrera mig och få uppgiften gjord. Jag vill också kunna göra det dem gör, kunna koncentrera mig och lämna in mina uppgifter, men hjärnan säger stopp, det går inte. 

 

Jag känner mig som en levande död, min kropp lever och är med men min hjärna står stilla och kan inte ta in vad som händer runt om. Är jag en levande död? 

Hej! 

Vääääldigt länge sen jag skrev något, jag vet. Men har tänkt att bli bättre och skriva om typ 2-3 teman i veckan och då behöver jag även hjälp att komma på team/ämnen att skriva om. 

 

Nu tänkte jag i alla fall skriva om sömnlösa nätter, hur mycket det påverkar mig och hur jävla jobbigt det är. 
Jag har perioder då jag i princip kan sova hur mycket som helst (när jag är ledig) men när jag har mycket på schemat så kan jag vara uppe till 3-4 varje dag och gå upp vid 7. Det är inte hälsosamt eller bra för hjärnan att sova så lite men sanningen är att jag är en natt-människa, jag funkar bäst på natten, koncentrerar och leverar bäst kl 2-3 på nätterna. Det är oftast då jag pluggar, planerar och fixar med saker. Men det är inte varje natt som jag är kreativ, det är många nätter då jag sitter uppe med ångest, tankar och funderar över vad jag gör med mitt liv, vad jag har för mål och varför jag lever som jag gör. Det är otroligt många timmar med bara ångest och tårar, ångest över saker jag varit utsatt för, ångest för att jag inte sköter mig nu, för att jag inte gör det jag behöver. 

 

Jag sitter uppe så många nätter och bara tänker, tänker på så mycket olika saker i livet och reflekterar med mig själv. Många gånger kan det kännas onödigt att ha suttit uppe i 4-5 timmar och bara tänkt, men samtidigt tror jag att det handlar om att jag ska kunna bearbeta, kunna hitta motivationen och kontrollen över mitt liv. Samtidigt skulle jag behöva släppa kontrollen som också är en del av att kunna bearbeta det gamla. 

Många sömnlösa nätter de senaste månaderna beror på att jag inte bearbetat det gamla, det som plågar mig varje dag och som har lämnat djupa ärr inom mig. 

 

Idag är ytterligare en sämnlös natt, en natt då jag bara suttit uppe och tänk, men inte fårr något gjort. 

Ligger nu i soffan i skolan och väntar på att min klass ska sluta så vi kan gå och äta :) 

I helgen har jag jobbat och varit på Ullared med Rebecca och hennes familj, sjukt kul men även slitigt. Igår efter jobbet så hämtade mamma mig, gick och la mig ganska sent och tänkte gå upp tidigt imorse för att gå ut och träna men hade bara sovit 6 timmar så valde att sova lite extra ist :) 

Nu har jag haft ett möte och skulle egentligen ha ett till men det blev inställt :/ 

Idag ska jag bara gå i skolan och sen hem och städa och packa upp, ser ut som ett bombnedslag hos mig (som alltid hahah).... 

Vad har ni för roliga planer idag? :) 

Idag har varit en sån dag då jag önskade att jag var liten och ömtålig, så någon kunde ta hand om mig, så jag slapp tänka på allt, så jag bara kunde bekymra mig om vem jag ska leka med på dagis. 

När jag har såna här dagar tänker jag att jag ska göra massor, men får absolut ingenting gjort. Varför tänker jag sent på kvällen? Sen slår det mig, för vems skull skulle jag göra allt detta? För min egen, knappast.. För skolan, jobbet, soc, familjen.. Men varför göra något du inte vill för alla andras skull?

Ibland måste man, man måste ta tag i livet och göra det man behöver få gjort. 

Men idag har varit en sån dag jag inte orkar, en dag då jag bara stänger av och låter dagen gå.. En dålig dag. 

Jag har motivationen och jag har viljan, viljan och motivationen att må bra, att vara lycklig, att nå mina mål, att sköta skola, hem och träning men samtidigt så kickar psyket in, säger stopp och vill inte. Jag måste bearbeta för att kunna gå vidare, för att funka. Men att bearbeta, vågar jag det? Vågar jag lämna min trygga zon? Jag måste öppna mig, jag måste ta tag i dessa jobbiga känslor och tankar som sitter ingnagna längst in i själen, så långt in att jag förnekar dem. Jag vill så mycket men detta stoppar mig, det är väl bara att beatbeta? Att gå igenom det där sjukt jobbiga och sedan är det över? Tyvärr är det inte så, det krävs så mycket tid, energi och mod att våga bearbeta. Att våga gräva i själen. 

 

Jag skulle kunna stänga av och bara köra, fixa bra betyg, ett snyggt hem och träna 3 gånger i veckan men på så sätt skulle jag gå in i väggen inom en kort tid och inte alls må bra och det skulle ta längre tid att reparera än att bearbeta nu. Jag står i valet och kvalet, så osäker och rädd. Frågar frågor som det inte finns några svar på. 

Jag vet inte vad jag vill och jag vet inte hur jag ska göra, jag försöker att ta den hjälp jag får, att utnyttja mina tillgångar, att be om hjälp, att våga säga "Jag mår skitdåligt", att våga gråta men jag vill ändå vara självständig, klara mig själv och vara vuxen även fast jag behöver vara liten, bli omhändertagen och få gråta i någons famn. 

 

Den tiden är tyvärr förbi och det gör allt så mycket svårare och jobbigare, jag har inte så mycket val, jag måste åka och jobba, gå i skolan och sköta mitt hem för det är ingen annan som kommer göra det åt mig. 
Jag ska bearbeta och må bra, en dag. Inte idag, imorgon eller nästa vecka, men kanske om 6 månader eller ett år? Jag längtar till dagen då jag kan säga "Jag mår bra" och även mena det påriktigt också, inte bara på utsidan. 

 

Nu väntar städ-maraton, har varit en fartfylld helg! 

Hej! 

Sitter just nu i sängen och gör typ ingenting, borde sova men har för mycket tankar, sen behöver jag även diska också.. 

Jag funderar på att ta en bloggpaus på ca 3-4 månader, dels för att jag inte har något vettigt att skriva och dels för att jag mår väldigt dåligt psykiskt. Men samtidigt är det här en plats där jag kan skriva av mig. Vi får se hur jag gör :) kanske bara ska skriva tankar och om hur min resa till att må bra kommer vara, strunta i alla vardagliga saker som skola, jobb och vad jag gjort. Vi får se helt enkelt :) 

Nu ska i alla fall försöka sova, uppstigning 6:30 :( 

Den här helgen är egentligen min lediga helg men jobbade fredag och söndag ändå, sen var jag ute på krogen fredags oxå.. Har inte sovit någonting typ och träffat massa folk så är lite sliten :/ 

Igår gick jag upp i tid för att Sofia (min sockontakt) skulle komma på hembesök , men hon försov sig så det blev inte så. Sen åkte jag till skolan för att gå till kuratorn, skola några timmar, käka och sen jobb till stängning! Hem, plugga någon timme och sen sova! :)

Jag skulle gå upp 6:30 idag för att tvätta, göra klart en uppgift och sen åka tidigare till skolan för att beställa min student-mössa, meeeeen jag vaknade 10 :/ så jag sjukanmälde mig, stängde av telefonen och somnade om. Vaknade för en stund sen och ska gå upp snart och då ska jag plugga :) 

Jag sitter just nu på kontoret hos Maskrosbarn och pluggar, var i skolan 1 timme och orkade inte åka hem så jag åkte hit istället! Vi ska iväg på aktivitet klockan 4! :D 

Idag är det ett år sen jag fick det där telefonsamtalet jag väntat på i 7 år, samtalet som skulle förändra hela mitt liv, det som jag hade längtat efter så mycket och som var min högsta önskan. Det är exakt ett år sen jag blev placerad, som min kontakt från soc ringde och sa "idag flyttar du", jag blev så glad men samtidigt så ställd, men reaktion var att börja gråta för jag var i chock. 

Jag har kommit så långt, gjort så mycket och kämpat som fan för detta! Jag har bara 8,5 månad till studenten men är så jävla trött på skolan, men jag har kämpat så mycket så jag ska klara det! 

Det finns fortfarande saker jag kämpar sjukt mycket för, saker man inte bearbetat eller som bara slår en i ansiktet vissa dagar. Vissa dagar mår jag skit och andra super bra! 

Det gäller att inte tappa greppet eller att vara rädd. Jag vill må bra och jag har en lång väg kvar, men jag ska klara det! 

Jag vet, klockan är 12 men jag har fortfarande inte gått upp. Tanken var att jag skulle till skolan, sen plugga i skolan några timmar och sen åka till mrb men det blev inte så. Jag orkade inte. 

Hade en del ångest igår kväll och va upp till halv tre så orkade inte gå upp till skolan imorse.. 

Jag ska iaf upp snart och äta och plugga, har några viktiga uppgifter som måste in :) 

Hoppas ni har en bra dag! 

Hej!

Ligger just nu i sängen, ska snart gå och borsta tänderna och fixa mig sen sova. Är ganska trött och det har varit en lång dag, eller lång och lång, inte gjort så jättemycket men det känns som om jag har gjort massor! :O 

Jag har iallafall haft hembesök av både soc och com hem, lunchat med Rebecca, varit i skolan, pluggat körkortsteori, tagit en promenad med Nanna, ätit middag och packat upp den sista kartongen. 

Denna vecka har varit väldigt full, har mycket på schemat, dock så blir det inte alltid som jag tänker, är lite för lat för att orka lixom :/ Har inte så mycket motivation för tillfället men ska försöka hitta den igen, en sak i taget och bara andas, planera och inte vara så lat så ska nog detta gå ändå! 

I helgen jobbar jag, lite segt men nice med pengar :D 

Imorgon är det torsdag och jag har skola mellan 9-12 och sen ska jag sitta kvar och plugga, sen gå på mattestuga mellan 14-16 och sen mrb-häng 16:30-20:30, så en fartfylld dag och jag ska försöka få en del gjort. 

Ni då? Planer för helgen? Har ni lugna eller fartfyllda veckor? :) Lika lata som jag eller får faktiskt något gjort? :) 

Livet. Så jävla svårt. Motgångar, medgångar, glädje, sorg, skratt och tårar. Det är så livet ska vara, man ska kämpa för sina mål och inte alltid må 100% bra, men när man mår dåligt för ofta, vad blir det då? 

När nätterna går över till helt sömnlösa med ångest, tårar och tankar som man inte kan förklara eller ens förstå själv, mardrömmar som gör att man vaknar i panik och bara skriker rakt ut. 

Man ber om hjälp, kommer på lösningar och försöker, men ingen lyssnar? Ingen sträcker ut en hjälpande hand och säger, du klarar det här om du gör såhär, ingen kommer stå bredvid hela tiden och heja på dig, ingen kommer höra dina desperat skrikande rop på hjälp. Du gör allt för att inte sjunka mot den där botten, men du klarar inte av att simma ensam i panik.. 

Du försöker intala dig själv att du klarar det, att du är bra, att du är positiv, men det brister i tårar, det går inte.. Den där jävla ångesten över att du inte lyssnade på lektionen som du har prov på nästa vecka sköljer över dig, varför lyssnade du inte? Jo, du koncentrerade dig för mycket på att se glad ut och inte börja gråta i skolan för att du mår så jävla dåligt, du vill inte att någon ska se dig brista.. 

Allt blir som en ond cirkel, som bara blir värre och intensivare. Man tänker och försöker, ber om hjälp men ändå slutat allt i tårar och ångest.. Ytterligare en sömnlös natt

Ligger just nu i sängen och bara chillar, ska snart upp och plocka lite saker :) 

Förra veckan hade jag mycket att göra, eftersom att jag precis flyttat så blev det många timmar i lägenhet, plocka i ordning, flytta möbler, åka till Ikea, jaa det bara fortsätter.. Allt är inte helt klart ännu men det ska fixas i helgen när morfar kommer hit och hjälper mig :D 

Eftersom jag lagt så mkt tid på lägenheten så blir skolan och träningen lidande men det är bara att kämpa på! :) 

På torsdagar har jag en lektion, men har läst nästan hela kursen så behöver inte gå på de lektionerna, så är ledig :) såå skönt! Jag ska dock jobba ikväll men det är bara 3 timmar :) 

Hoppas ni har det bra! 

Ligger just nu i min säng hos mamma och ska snart sova.. 

I helgen så har jag flyttat, sprungit tjejmilen och klubbat med några kompisar :) sjukt nice helg men även sjukt slitig helg :/ 

Idag har jag övningskört, hämtat min dator (både skol och privata), varit i skolan och sen typ bara tagit det lungt på kvällen. 

Imorgon ska jag till skolan och sen Ikea :D 

Godnatt fina läsare! :) <3

Tänkte skriva lite om mitt liv i allmänhet och även lite tankar, funderingar och tips. 

Vissa dagar tycker jag livet är underbart, att jag har de bästa vännerna, bra betyg, duktig på jobbet, bra kollegor, det går bra med träningen, allt är så positivt. Man är så jävla super taggad på att bara leva och uppfylla alla sina mål. 

Några timmar senare kan jag sitta med sjuk ångest över stress i skolan, min flytt och livet i allmänhet och bara må sjukt dålig. 

Jag kan bli rädd över den här förändringen, att man kan må på två så helt olika sätt under så kort tid, att alla dessa känslor bara strömmar över en.. 

Livet är konstigt och man har både bra och dåliga stunder. Jag försöker alltid uppskatta det bra och uppskatta mina vänner men samtidigt så känner jag det dåliga som får mig nerbruten och vilja bli 3 år och omedveten. 

Livet är en gåta som aldrig går att lösa